website design software
HZP 2011 Fischach

Välkomna till alljakthunden kleiner münsterländer och alla våra “Gråsidingar”!

På det tyska avelsprovet HZP för KlM poängsätts ett drygt tiotal moment/egenskaper. Det är ett tufft och allsidigt prov för en så ung hund, hunden får inte ha fyllt två år. Min Yla var på provdagen bara 1 år och 3 månader “ung”. På provet bedöms näsa, sök på fält, stånd, förighet, arbetsglädje, stöta änder i vatten/vass=regelrätt andjakt med fällning, eftersök i vatten, skottfasthet i vatten, släpspår på kanin, släpspår på and, apportteknik och hörsamhet/lydighet.

Fältsök på HZP skiljer sig ganska lite från ett normalt svenskt fältprov. Enkelsläpp så hunden måste vara helt självdriven/självjagande gör det svårare förvisso dvs ingen draghjälp alls om hunden är jaktligt omogen, vilket dock inte var fallet här. Jag hade rejält med fjärilar i magen från den stund jag fick veta att vi skulle börja dagen med fältsöket, Yla är en explosiv storspringande lätt jakttokig madam som ibland tar sig friheter på öppna fält. Jag hade hoppats på att få ta fältet i slutet av dagen, när hon var lite trött...men icke! Men om det var regnet som fick heta Greta att sköta sig eller vad, hon gick strålande faktiskt, lydde på pipa och allt:-)
Fem släpp blev det under förmiddagen, ungefär lika mycket släpptid som på ett normalt fältprov i Sverige per hund, här är man ju bara 4 hundar som ska dela på släpptiden, innan alla släpspår (2 st) och vattenarbeten (3 st) tar vid.
Jo förstås, två saker ytterligare skiljer, skottfasthet prövas i ett av släppen genom att man skjuter med  hagel vid två tillfällen under söket, vilket ledde till att alla de tre jaktgalna svenska hundar betedde sig som måsarna i "Hitta Nemo"
- "Var e den? Den e MIN! MIN! MIN.......!
till domarnas stora glädje, det fnissades en del. Skottfasta med plus i kanten kan man kanske säga:-)
Sen är det ju den där lilla detaljen som gör HZP så "lätt" i fågelhundsfolkets ögon - ståndprövningen är avslutad när hunden visat ett snygg stånd för jaktbart vilt, kan vara and, vildkatt, hare, fåltfågel - Xenofon fick sitt stånd på HZP på rådjur! Den behöver inte resa eller vara helt lugn i flog. Ty det anses i Ty vara en ren  dressyrsak!

Alla vackra foton nedan är tagna av Uta Schumann, Ylas pappa Tristans ägare och uppfödare!
Tänk att få sitt prov dokumenterat i så fina bilder, få förunnat!

Morgongenomgång...

På väg till första släpp, dagens torraste stund. Hann ungefär halva första släppet innan himlens portar öppnade sig och de höll sig sedan öppna HELA da’n!

Yla in action i betfält! Blött, blött, blött men det gnistrar fint om dropparna på bilderna!

...o slutligen stånd!

Majken

Stella


När fältarbetet var slut vidtog släpspåren. Inte helt enkelt för en jaktsugen unghund att ställa om från fritt sök på vilt - något av det roligaste de vet - till att istället över i princip likadana fält köra ner nosen i backen, spåra och apportera lydigt. Men det finemang för alla i gruppen!

Kaninsläp på HZP är 300 meter långt med två vinklar och ska utföras helt självständigt av unghunden, släpet går över öppen mark. Sittande avlämning krävs.

Yla sugen på att komma iväg!

Majken

Den här bilden har vi haft roligt åt internt, vår tuffe kompis Stefan har sällat sig till belönarligen, allt för de snygga avlämningarna skull:-)

Stella

Anksläpet (and såklart) går till på samma sätt som kaninsläpet, men är kortare, 150  meter. Skall även det klaras helt självständigt, sittande avlämning

!

- At your service! matte! sa Yla med den blicken!

Majken! Ser banne mig ut som snö men det var bara de tunga, tunga regndropparna som föll hela dagen....

Stella

HZP vattenarbeten x 3
Vattenarbetena på HZP är hela tre till antalet och trots att det är unghundar det är fråga om är det totalt sett väsentligt tuffare än vad som krävs av svenska elithundar.
Nummer 1 är ett skottfasthetsprov, går till som ukl i  Sverige, men när jycken simmar mot pippin drämmer de av en hagelsvärm på ankan eller strax bakom. Det resulterade bara i att Yla ökade farten och ackompanjerade vattenforscherandet med gnyenden av upphetsning, så den saken var snabbt biff, och gick bra för alla tre!  Men tror ingen gjorde en perfekt sittande avlämning på allra första momentet, så som Yla faktiskt stadigt presterat åtminstone andra halvan av sommaren.... Men å andra sidan har hon inte varit i det nedkylda o trötta tillstånd som hon var denna dag! Det blev mer en nigning och något poängavdrag i apporttekniken på första momentet, men ingen anka hamnade på landbacken, Agnetas räddning var snyggast, i alla fall på bild.

Moment nr 2 är som vårt svenska elitvatten bara det att inte ens dirigering är möjlig. Hunden simmade efter några meter in i en vägg av vass. Det enda som indikerade att jycken så småningom var på väg tillbaka lyckligt med fågeln i hampan var att Uta uppe i jakttornet började fotografera mer intensivt...:-) Då är det skönt att ha en självständig KlM som inte behöver så mycket support - “kan själv” är en klockren beskrivning på en tvättäkta KlM av originalmodell.
De tredje momentet är i princip regelrätt andjakt, med andstöt till skott och vamrapport, nog så krävande moment för en unghund!

Inbjudande att bada...? Näääe, inte riktigt.

Yla i första vattenmoment

Majken

Stella

Verlorensuche - Yla på väg ut i vassen efter en nedlagd anka. Det enda vi vet är att den är ca 30 meter ut, hunden får göra hela sökjobbet själv! Jag såg henne i ungefär 5 meter, sen försvann hon i vassen. Bara att lita på hunden! Och det gick bra för alla, Yla gjorde tom fina, sittande avlämningar på de två sista vattenjobben.:-)
Uta och en domare var placerad uppe i ett jakttorn, därav den fina utsikten över vad vovvarna gjorde!

Yla på väg in med fågeln, Uta vet men jag ser ingenting ännu!

Hallelujamoment när hon kom upp en bit bort med pippin och travade fram till mig och satte sig prydligt.
- Super! Sa domaren:-)

Stellas smarta väg tillbaka:-)

Något som utmärker de här proven är den genuint positiva atmosför som råder, oavsett om det går bra för alla eller inte.
Tre av våra fyra glada domare:-)

Och här hela gänget, både deltagare och domare i det hällande ösregnet. Fortfarande lika fascinerad över det faktum att man på de tyska proven på 4 provdeltagare är minst 3 domare, här en fjärde domarelev dessutom!
Man känner sig väldigt väl granskad, kan jag meddela och det är bara positivt menat! Det är värt varenda bilmil och varenda nedlagd penning att få denna extremt noggranna evaluering av sin hund!

 

Tack Uta igen för fina bilder och många goda råd! Tack Uli & Astrid för massor av goda råd, er stora gästfrihet och jättetrevliga dagar! Tack maken o sonen som var hemma o skötte markservicen! Tack Jimmy samt Fredrik o Linda + Joacim som tillhandahöll fin vattenträning! Och tack reskamraterna Stefan o Agneta, resan blev väldigt kort med allt trevligt tjattrande om ditt o datt i bilen! Och tack inte minst till Schwaben Landesgruppe som alltid tar så väl emot oss!